I mitt förra inlägg i VLT, ”Barn behöver lära sig att kämpa – vi vuxna måste ge dem förutsättningarna”, den 19 oktober, skrev jag om varför elever ger upp.

Jag utgick från enkäten i Vi Lärare där 4 974 lärare svarade och där man fick kryssa flera alternativ. 86,7 Procnet pekade på de snabba kickarna i den digitala världen och 82,2 procent på att eleverna inte fått träna sin uthållighet tillräckligt.

Konsekvensen var tydlig: 84,9 procent ber om hjälp direkt istället för att tänka själva och 81,2 procent avbryter när det blir tråkigt.

Ja. Och det är den mest hoppfulla slutsatsen i forskningen just nu. Uthållighet är inte en karaktärsegenskap. Det är en förmåga som går att träna.

Studier från universiteten i Zürich och Mainz visar att när barn i låg- och mellanstadiet får undervisning i att hantera sin uppmärksamhet och sina impulser, får det positiv långtidseffekt på senare skolresultat.

Forskare vid NYU visar samma sak: ett arbetssätt som fokuserar på exekutiva funktioner – förmågan att undvika distraktioner, hålla fokus, hålla information i arbetsminnet och reglera impulser – förbättrar inlärningen både i och efter förskolan.

Självreglering är alltså inget flummigt. Det är att kontrollera känslor, beteende och fokus. Och det går att undervisa i.

Här är fem verktyg jag själv använder, direkt kopplade till det lärarna efterfrågar i enkäten:

1. Modellera kampen, inte bara svaret. Forskningen om grit lyfter think-aloud. Jag säger högt: ”Nu fastnade jag. Jag läser meningen igen. Jag fattar inte. Jag provar att stryka under nyckelorden istället.” Då ser eleverna att kamp är normalt.

2. Gör uthållighet konkret – och anpassad efter ålder. Det tränas inte genom att säga ”kämpa mer”. Jag har en checklista på bänken, men den ser olika ut beroende på årskurs.

I åk 3 har den bilder och enkel formulering: 1. Vad ska jag göra? (bild på uppgift) 2. Hur börjar jag? (bild på penna) 3. Kör fast? Läs två gånger.

I åk 8 har den samma steg men utan bilder och med mer eget ansvar: 1. Vad är målet? 2. Hur börjar jag? 3. Vad är min plan när jag kör fast?

Vi kör 10-minuterspass med timer. Kryss när det är klart. Då blir det synligt att uthållighet går att bygga, från bildstöd till eget språk.

3. WOOP och if-then. En av de mest beforskade metoderna för att träna uthållighet. Eleven formulerar: ”Jag vill skriva klar texten. Hindret är att jag ger upp när jag inte hittar ord. Då ska jag läsa uppgiften två gånger och skriva en egen mening först. ”Det är precis vad 84,9 procent av lärarna i enkäten saknar – att eleverna prövar själva först.

4. Långa projekt istället för bocka-av-kultur. 37,6 procdent av lärarna i enkäten pekar på att allt som ska hinnas med i skolan skapar en kultur där uthållighet inte premieras. Svaret är tvärtom: en text vi jobbar med i tre veckor och förbättrar, istället för tre nya snabba uppgifter.

5. Lär dem att binda sig i förväg för att klara målet. Forskningen kallar det commitment device. Tidigare var mobilhotell ett exempel på att eleven själv valde att lägga bort mobilen för att nå sitt mål. Sedan mobilförbudet blev lag är det inte längre ett frivilligt val – lagen har blivit själva commitment device. Därför behöver vi lära eleverna andra sätt att binda sig: att själva välja arbetsplats, sätta upp en ”stör ej”-lapp, sätta på hörlurar, starta en timer. Det är träning i att styra sig själv, inte bara i att följa en regel.

Det jag gjorde när mina åttor bara orkade i tio minuter – modelltext, första meningen tillsammans, direkt återkoppling – är exakt detta. Inte sänkta krav. Tydlig undervisning i hur man kämpar.

Så ja, barn kan lära sig att orka mer. Men då måste vi sluta behandla uthållighet som något eleverna ska ha med sig hemifrån, och börja undervisa i det som vi undervisar i allt annat.

Om vi bara kräver uthållighet utan att lära ut den, lär vi eleverna att ge upp.

Agnes Andersson

Debattör