Att en del fisk inte kan röra sig fritt får vara en kostnad som måste tas i samband med att vi räddar vattenförsörjningen. De som planerar för miljö och klimat måste se till helhetseffekterna och det finns förluster men också vinster.

På samma sätt som vissa förespråkar vegetarisk mat och icke kött så kan en sådan politik leda till försämrad mångfald. Betande kreatur skapar en biologisk mångfald i hagar som också ger trivsamma landskap. Sålunda bör vår köttkonsumtion med förstånd vara ungefär den som vi har idag men med tillägget att det mesta möjliga av den animala produktionen bör  ske inom landet.

På samma sätt bör skogsbruket ske på ett tillväxtbefrämjande sätt eftersom den binder mer koldioxid än långsamt växande skog.

Hjortdjur och vildsvin måste hållas på låg nivå för att möjliggöra högproduktivt skogsbruk. Sedan bör man spara visa naturparker och mer sammanhängande som bör vara statliga och där mänsklig aktivitet inte föreligger.  

50 procent av skogen ägs av småskogsägare och bör så förbli och byråkratin kring skötseln bör minimeras. Istället ska staten bidra med råd och kunskap – inte regler.

Energiproduktionen bör till 70–75 procent ske genom vatten, vind och sol vilket troligen också blir det globala genomsnittet.

Kärnkraft kommer att finnas täckande 20–30 procent av energibehovet. Lokala energigemenskaper ska stimuleras, bland annat för lokal självförsörjning och motståndskraft vid krig och försörjningskriser.

Ungefär som ovan borde målet vara för en mittregering.

Karl-Erik Andersson

Ekonom och centerpartist