Från Krogstråket har det doftat fritös, hörts musik och ekat karusellskrik hela veckan. Den annars lugna Badhusparken blev samlingsplats för hemvändare och sommarnjutare i en handvändning.

Under yranhelgen vrids stämningen upp ytterligare. Östersund blir sprängfyllt av liv och republikansk yra.

Men staden är inte ensam om att vara kulturell knutpunkt dessa veckor.

Ovikenveckan har bjudit på synnerligen lokala delikatesser, nya ”Åre Craft and Art Festival” har gett musik, aktiviteter och konst, och besökare hos Dunderveckan i Strömsund har fått dricka öl och lyssna till musik.

Därtill sätts det regelbundet upp små konserter i lador och på fjället i Jämtlandssommarens ljusa kvällar.

Om det är något som utmärker länet så är det enandet av allt från orörd natur till folkmassor på Stortorget. Sommarens kulturella knutpunkter är ett tecken på det.

Scenmusik är nämligen en av få saker som är lika populär i ren glesbygd och i mindre tätorter som i städer, visar Myndigheten för kulturanalys i sin rapport om fjolåret. Den är dessutom lika populär i alla åldrar (undantaget de över 64).

Att kulturscenerna finns – och att de uppskattas – är en konsekvens av två saker. För det första: att det inte räcker att ”klara sig”, det måste också vara roligt att leva! För det andra: att vi klarar oss rätt bra själva.

Visst, de stora evenemangen drivs med stort stöd från kommuner och offentligt ägda turistbolag – det är nästan ofrånkomligt när få personer ska stå för mycket infrastruktur. Men det är folket som besöker kulturfestivaler och spelningar, det är även de som ordnar små konserter i bygdegårdarna.

Länet får vad det förtjänar under de ljusa kulturkvällarna – och det är inte så lite. Människor som annars inte syns till dyker upp som svampar ur jorden och samlas ivrigt runt de populära scenerna.

Storsjöyran är något alldeles extra. Liksom scenmusiken i allmänhet lyckas den förena i alla orter och åldrar. Länet förtjänar sådan uppståndelse och vimmel. Utan jämtar och härjedalingar skulle scenerna, stora som små, stå tomma – det gör de knappast under yranhelgen.