Det har inte varit någon vidare sommartorka på nyhetsplats i år. Pushnotiserna, för den som är lagd åt det hållet, har ideligen berättat om hemska olyckor och brott, politikerutspel av allt-åt-alla-karaktär, Trumps nycker – och så europeiska eldinfernon av gigantiska mått.

Vad som möjligen inte uppmärksammades lika stort var att Mark- och miljööverdomstolen slutligen avgjorde den treåriga process rörande avverkningsstoppet på familjen Hyttsten i Konäs skog som ÖP har rapporterat om ett flertal gånger. Detta till skogsägarnas nackdel, med anledning av det ringhack efter tretåig hackspett som påträffats i skogen.

Och när det gäller bedömningen av själva avverkningsfrågan anser inte domstolen att den kan väga in särskilt många av de målkonflikter som finns i skogsbruket.

Olyckligt nog har ju inte heller antalet aktiva lantbrukare i den fjällnära regionen i Jämtland en tillfredsställande populationsnivå. När nu domstolen har avgjort målet, har den gjort det till fågelns fördel och till resiliensens, ekonomins, beredskapens och livsmedelsförsörjningens nackdel.

Tyvärr kan man se på saken just så svartvitt. Sveriges problem med rättsosäkerhet kring avverkningar påverkar just sådana skogsägare och bönder i norra Sverige som kombinerar jord- och skogsbruk och nyttjar det senare som banksäkerhet och likviditet för att kunna satsa på det förra. I just familjen Hyttstens fall handlar det om att avverkningen, som var ägnat finansiera ett generationsskifte där nästa generation skulle ta över den gård som varit i familjens ägo sedan 1700-talet, nu förbjuds och den aktiva mjölkgården riskerar att reduceras till ett gulligt, nedmonterat litet ställe som bara står, just av den sort som Jämtland redan hyser så många av.

Så vad händer, i tangentens riktning?

Tja, det räcker att snegla neråt Spanien. Skogsbränderna i landet göds förvisso av torka, värme och vindar. Men problemen växer när människor i allmänhet och bönder i synnerhet saknas. Ni vet, de där som har en traktor, som kan spruta vatten, som upptäcker saker som pyr, som håller landskapet öppet och därmed försvårar eld från att hoppa från gren till gren. Som röjer, gallrar och avverkar – ja, just sådana åtgärder som EU:s politiker för närvarande tycker att man ska avstå från för att nå skogspolitiska klimatmål där skogen ska ”ställas av”.

Man kan bara hoppas att sommarens bränder i Spanien och Frankrike gör att politikerna får tillräckligt med eld i baken nog att rätta till den svenska skogspolitiken.