Lagsamarbetena inom Västmanlandsfotbollen behöver ses över. Jag förstår varför de finns. För vissa mindre föreningar är samarbeten avgörande för att över huvud taget kunna bedriva seniorfotboll.

Utan möjligheten att använda spelare från en samarbetsförening hade vissa lag kanske aldrig kommit till spel. Det är bra att regelverket hjälper föreningar att överleva. Men vi måste också våga prata om den sportsliga rättvisan.

Vad händer när ett lag under stora delar av säsongen har svårt att få ihop spelare, men under slutomgångarna plötsligt kan mönstra flera spelare som normalt tillhör en förening högre upp i seriesystemet?

När högre serier börjar bli avgjorda blir fler spelare tillgängliga och ett lag som kämpat med spelarbrist kan plötsligt förstärkas rejält. Då handlar samarbetet inte längre bara om att få ihop ett lag. Det kan påverka hela tabellen. I praktiken kan man samarbetsdopa sig inför avgörande matcher.

Det behöver inte vara ett regelbrott och jag lägger inte skulden på föreningar som använder de möjligheter som finns. Problemet är regelverket.

Samtidigt finns det lag som vecka efter vecka tränar och spelar med sin egen trupp och hanterar skador, avstängningar och sjukdomar med de spelare man har. När serien sedan ska avgöras kan motståndet plötsligt se helt annorlunda ut. Det kan påverka vilka som går upp, kvalar eller åker ur.

I värsta fall kan alltså en annan förenings spelartrupp få betydelse för vilket lag som flyttas upp eller tvingas lämna en serie.

Det finns också en viktig skillnad mellan ett andralag och ett lag som är beroende av samarbete. Har en förening tillräckligt många egna spelare för både ett representationslag och ett lag 2 har man byggt upp den spelartruppen själv. Det är något annat än när ett lag regelbundet bygger sin matchtrupp med spelare från en annan förening.

Det räcker heller inte att kontrollera antalet registrerade spelare inför säsongen. En förening kan redovisa 25 egna spelare och ändå använda fyra eller fem spelare från sin samarbetspartner i match efter match. På papperet finns en stor trupp, men verkligheten kan se annorlunda ut.

Västmanlands fotbollsförbund måste därför titta på hur samarbetena faktiskt används under säsongen, inte bara på vilka namn som finns registrerade när serien startar.

Västmanlands fotbollsförbund bör därför överväga en tydlig gräns för hur många spelare från en samarbetsförening som får användas i samma match.

Framför allt måste reglerna under seriens avslutande omgångar ses över. Kanske bör spelare som regelbundet spelat på en högre nivå tidigare under säsongen inte kunna flyttas ned för att förstärka ett samarbetslag när serien ska avgöras. Ett samarbete ska göra det möjligt att spela match, inte ge möjlighet att bygga en starkare startelva.

Vi ska värna de små föreningarna och seniorfotbollen på mindre orter. Men vi måste också värna dem som bygger en egen spelartrupp och kämpar sig igenom en hel säsong med den.

Samarbeten ska vara en livlina. De får aldrig bli en sportslig genväg.

Det är en diskussion Västmanlandsfotbollen behöver ta inför nästa säsong.

Fredrik Arbin