Tidig selektering inom idrotten är ofta föremål för diskussion. Det man inte får glömma är att selektering i högsta grad är föräldrarnas ansvar. Det är föräldrar som bestämmer om deras tillfrågade barn ska följa med tränaren, inte 8- eller 9-åringen.

”En fotbollsförälder” ifrågasätter att en ledare väljer att starta ett nytt lag i en annan förening och att alla spelare inte får följa med. Skribenten frågar sig ”Hur skulle det se ut om lärare i skolan valde att hantera situationer på samma sätt, om de hade möjlighet att välja ut vilka elever de skulle lära? Det skulle skapa ramaskri.”

Tyvärr förekommer denna selektering redan i skolan men få höjer rösten och skapar ett ramaskri. ”Det fria skolvalet” är i högsta grad en medveten selektering som gör att skolorna får de elever de vill ha, statistiskt de mest lättundervisade.

Medvetna föräldrar ställer tidigt barnen i kö. Det är en klar överrepresentation av elever med välutbildade föräldrar (vilket är den största faktorn för hur väl elever klarar skolan).

Otroligt nog anser sig föräldrar tidigt veta att deras barn lär sig bäst om hälften av undervisningen är på engelska eller att de från tidig ålder är mogna nog att ta ansvar för att sätta sina egna mål för utbildningen med hjälp av ett coachande samtal i veckan.

För barn vars föräldrar inte är lika insatta i skolsystemet kan besvikelsen bli stor när barnen inser att de inte kommer att få gå tillsammans med kompisar eftersom föräldrarna inte ställde barnen i kö när de föddes.

Inga ramaskrin hörs, selekteringen i skolan får fortgå