Det kom en förfrågan till Sveriges Lärares seniorer från Örnsköldsviks folkhögskola. ”Vill du bli språkkompis?”

Anneli Vigren, kursansvarig för Världens kvinnor, var det som ställde frågan. Hon berättade att det var två kurser, vilka skulle vara involverade. Förutom Världens kvinnor gällde det även den nya kursen Svenska i fokus. Kurserna är för utlandsfödda kvinnor som kommit till Sverige i vuxen ålder. De flesta av dem har ingen eller kort skolbakgrund, men naturligtvis med en hel del livserfarenhet av olika slag.

I kurserna kommer de bland annat ha ämnet Kommunikation. Här är grundtanken att de ska få uttalsträning och digital och muntlig kommunikation. Förhoppningsvis också hjälpa dem att utöka sina nätverk och att få öva språket i autentiska situationer. Här kommer då Språkkompisen in.

De från Lärarseniorerna som nappade på inbjudan träffades vid fyra tillfällen under september månad. Vid träffarna har det bland annat varit språkpromenader till olika institutioner i den kommunala verksamheten (där vi bland annat fick träffa kommunalrådet Anna-Britta Åkerlind), promenad där det gällde att utifrån olika substantiv hitta exempel i verkligheten – avslutades med sällskapsspel, teaterbesök (Mustascher och Makaroner med Kulturskaparna) med efterföljande diskussion och sista träffen gällde det att hitta namn på olika typer av försäljningsställen, såsom exempelvis specifika affärer, apotek, tandläkare med mera.

Träffen avslutades med besök på Muséet för att se och samtala kring utställningen Höstsalong 2026.

Naturligtvis har promenaderna också innehållit diskussioner om vardagliga saker och företeelser. Lärarseniorerna har uppskattat att få vara delaktiga i denna verksamhet. Det har varit så intressant att få höra dem prata om sin situation och få diskutera med dem om det de har tyckt vara intressant. De har varit öppna och verkligen försökt att ha vår konversation på svenska. De besitter kunskaper inom så många områden och vill så gärna få vara del av den svenska arbetsmarknaden. De kämpar på med det svenska språket. Det blev trevliga och naturliga möten.

Detta är något som borde få en fortsättning även utanför skolmiljön. Fler svenskfödda borde ta möjligheten till denna typ av möten, där vi ser oss tillsammans som ett VI och inte ett DOM.

Moniqa E Lindgren