Sverige är ett land som har byggts av människor som går upp tidigt, arbetar skift, lyfter tungt, vårdar våra äldre, bygger våra bostäder, kör våra bussar och lastbilar, tar hand om samhällets avfall, städar våra arbetsplatser och håller industrin igång. Det är människor som har burit vårt välstånd på sina axlar.

Nu får de höra att de måste arbeta ännu längre. Det är inte rimligt.

Vi socialdemokrater tror på arbete. Vi tror på att göra rätt för sig och på att alla som kan ska bidra efter sin förmåga. Men vi tror också på en lika viktig princip: den som har arbetat ett långt och slitsamt liv ska ha rätt till en värdig ålderdom.

Därför måste vi bromsa höjningarna av pensionsåldern för människor i de tyngsta yrkena.

Fråga lokalvårdaren som varje dag har utfört ett fysiskt krävande arbete i högt tempo. För dem är fem extra år inte bara fem år. Det kan vara fem år av värkande ryggar, utslitna leder, sömnproblem och en kropp som säger ifrån. 

Arbetslivet måste därför bedömas utifrån mer än människans födelseår. 

Den som började arbeta tidigt ska inte straffas. Det finns också en klassdimension i pensionsfrågan som vi måste våga tala om. Den som börjar arbeta tidigt kan ha arbetat mer och längre än en person, med längre utbildning, som precis har etablerat sig på arbetsmarknaden. Ändå kan pensionssystemet i praktiken behandla dem som om deras arbetsliv varit likvärdiga.  Det är inte jämlikhet. Det är inte rättvisa. 

En arbetare som har börjat sitt yrkesliv direkt efter gymnasiet och sedan ägnat ett helt liv åt ett tungt yrke ska inte behöva välja mellan att fortsätta arbeta trots att kroppen är slut eller att lämna arbetslivet med en pension som inte går att leva på. Ett långt arbetsliv måste få räknas. 

Arbetsmiljön är en pensionsfråga. Vi kan inte diskutera pension utan att samtidigt diskutera arbetsmiljö. Varje år lämnar människor arbetslivet tidigare än de hade önskat därför att kroppen eller psyket inte längre håller. Det är ett misslyckande för arbetsgivare, men också för politiken. Ska vi få människor att arbeta längre måste vi först se till att människor kan hålla hela vägen fram till pension. Det kräver bättre bemanning, inflytande över arbetstiden, mindre stress, förebyggande arbetsmiljöarbete och ett starkare skydd mot arbetsskador. Ingen ska behöva arbeta sönder sin kropp för att få en pension som går att leva på.

Facket ska inte behöva försvara det självklara. Den svenska modellen bygger på att löntagare tillsammans organiserar sig för bättre villkor. Fackföreningsrörelsen har under mer än hundra år kämpat för kortare arbetstid, bättre arbetsmiljö, tryggare anställningar och ett värdigt arbetsliv.

Vid varje avtalsförhandlingar får arbetstagarsidan höra att Sverige inte klarar denna förändring. Att Sverige kommer att gå under om dessa förbättringar för kollektivet genomförs. Men trots genomförda förbättringar kan jag inte se att Sverige har gått under utan har blomstrat mer. 

Pensionen är en del av samma kamp. Vi ska inte acceptera en utveckling där människor i de tyngsta yrkena förväntas arbeta lika länge som människor som haft helt andra arbetsvillkor. 

Det är därför hög tid att politiken tillsammans med fackföreningsrörelsen tar fram en modell där ett långt arbetsliv och ett tungt yrke kan ge möjlighet till tidigare pension utan att människan straffas ekonomiskt. Det kan handla om särskilda regler för personer som under många år har arbetat i yrken med hög fysisk eller psykisk belastning, skift- och nattarbete eller stor risk för arbetsskador. Den som vill fortsätta arbeta ska naturligtvis kunna göra det. Men den som inte längre orkar ska kunna lämna arbetslivet med värdighet. 

Vi ska inte behöva välja mellan välfärd och värdig pension. Det kommer att sägas att Sverige behöver fler som arbetar längre. Men då måste vi också fråga varför så många människor inte orkar göra det. Lösningen kan inte vara att bara flytta fram pensionsåldern.

Socialdemokratins uppgift är att se till att den som arbetar hårt hela livet också får trygghet när arbetslivet är slut. Därför bör fortsatta höjningar av pensionsåldern för de tyngsta yrkesgrupperna bromsas.

Låt oss i stället införa en rättvisare princip:

Den som har arbetat länge ska inte behöva arbeta längst. Ett starkt samhälle bygger inte bara på att människor arbetar. Det bygger på att människor får ett värdigt liv – före, under och efter arbetslivet.

Peter Strålind (S), facklig-politisk skribent Reaktionsbyrån tillika kommunpolitiker Socialdemokraterna Nynäshamn