Efter ett år som lärare på Solna Tekniska skola utsågs Ola till lektor vid Zimmermanska gymnasiet (senare Wenströmska) i Västerås. Ola och Siv gifte sig 1964 och byggde sitt första gemensamma bo i den nya hemstaden. Snickrandet och tillverkandet var signifikant för Ola. Då storebror Jan köpte bysmedjan i Kolstad, Öland inspirerades Ola att skaffa ett sommarviste i samma by. Stugan han byggde är än i dag familjens fasta samlingspunkt. Under långa sommarlov arbetade Ola oftast med huset eller på tomten, men när det var dags för kalas bakade han i ett huj en tårta i form av en takpanna, och när vi barn anordnade olympiad grävde han raskt upp potatislandet för att anlägga en vattengrav. Även på äldre dagar, då barnbarnen kommit, höll de gärna till i morfars snickarverkstad där det tillverkades bilar, lyftkranar och andra rullande fordon i trä.

Ola var en tystlåten man, som visade sin kärlek i handling och mådde som allra bäst när släkten var samlad till sommarkalas. Då skrattade han förtjust åt historier från förr som berättats i repris. Efter pensioneringen var han under flera decennier en pålitlig sekreterare i RT Wästmannia samt kassör i Kolstad vägförening.

Då Siv gick bort år 2020 flyttade Ola till Årsta för att komma närmare barn och barnbarn. De sista månaderna av sitt liv bodde han på Nilstorpsgården på Lidingö. Vid budet om Olas död utbrast en anställd på boendet ”Han var den snällaste jag har träffat” och satte så ord på det vi alla känner. Vår pappa, morfar, bror och farbror fattas oss.

Släkten genom Anna Hedelius och Johan Magnusson