DEBATT

Henrik Isaksson/TT

DEBATT. När Trafikverkets budget för forskning nära halveras försvinner industrinära teknikutveckling – och viktiga områden som elektrifiering och klimatomställning tas bort, skriver 14 trafikforskare och företagsledare inom transportsektorn.

I den nya nationella planen för transportinfrastruktur närmast halveras Trafikverkets forskningsbudget. Regeringens nedskärningar riskerar att få långtgående konsekvenser för Sveriges konkurrenskraft och kompetensförsörjning. Såväl universitetens, forskningsinstitutens, företagens och industrins möjligheter att utveckla framtidens lösningar påverkas. Regeringen behöver nu tänka om och återställa anslaget samtidigt som uppdraget behöver behålla sin bredd.

Trafikverket är en viktig forskningsfinansiär som hittills haft en forskningsbudget på 7,4 miljarder kronor över tolv år. Nu skär regeringen kraftigt ned i anslaget till 4 miljarder kronor, vilket är en liten del av hela infrastrukturbudgeten på 1 171 miljarder kronor för tolvårsperioden.

Samtidigt snävas forskningen in ämnesmässigt och koncentreras mot bland annat underhåll och totalförsvar. Det gör att viktiga områden som elektrifiering och transporternas klimatomställning kommer få svårt att få finansiering.

Svensk transport- och infrastrukturforskning bedrivs i nära samarbete mellan akademi, forskningsinstitut, näringsliv, civilsamhälle och myndigheter. Projekten är ofta industrinära och inriktade på konkreta samhällsutmaningar; från klimatomställning, effektivisering och digitalisering till utveckling av hållbara städer och samhällen. Resultaten omsätts snabbt i praktisk tillämpning hos företag och offentliga aktörer, samt möjliggör pilotprojekt och demonstrationsanläggningar.

När forskningsmedlen minskar påverkas inte bara forskarna. Företag och industri förlorar tillgång till den kompetensutveckling och kunskapsuppbyggnad som sker genom forskningsprojekten. Många företag rekryterar forskare direkt från universitet, högskolor och forskningsinstitut till sina egna forsknings- och utvecklingsavdelningar. Det är särskilt allvarligt i ett läge där Sverige behöver stärkt innovationskraft, grön omställning och internationell konkurrenskraft.

Kan då svenska aktörer kompensera för de minskade nationella forskningsmedlen genom att söka pengar från EU? Tyvärr inte på grund av flera orsaker.

För det första krävs stark svensk forskning för att överhuvudtaget kunna konkurrera om europeiska forskningsmedel. EU-projekt bygger på dokumenterad kompetens, etablerade forskningsmiljöer och tidigare meriter. Om Sverige monterar ned sin nationella forskningskapacitet försvagas våra möjligheter att delta i och leda internationella projekt.

För det andra kan EU-projekt aldrig fullt ut ersätta nationell forskning. Europeiska program utformas för gemensamma europeiska prioriteringar och adresserar inte alltid svenska specifika behov och förutsättningar, som klimat, geografi, glesbygd och transportsystemets uppbyggnad. Internationell forskning är därför inte ett alternativ till nationell samverkan. Nationell forskning är en förutsättning för att Sverige ska kunna delta på lika villkor.

Infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) motiverar regeringens beslut med att man vill koppla forskningsmedlen hårdare till Trafikverkets infrastrukturuppdrag och inte till transportsektorns utveckling.

Men forskning fungerar inte bäst genom politisk styrning och frågan väcks därför varför regeringen ska bestämma forskningsinriktning på områden där den vetenskapliga och tekniska kompetensen finns hos forskare, industri och expertmyndigheter?

Nedskärning och styrning gör nu att vi kommer tappa kompetens inom klimatomställningen och hållbarhet, områden där transportsektorn har stora utmaningar.

Politiker måste förstå att forskningsfinansiering inte är en isolerad kostnadspost, utan en investering i Sveriges framtida konkurrenskraft, innovationsförmåga och kompetensförsörjning.

Regeringen behöver därför:

• Dra tillbaka nedskärningarna av forskningsbudgeten.

• Ge forskningen ett fortsatt brett uppdrag - så att inte viktiga områden missas.

• Omsätta befintliga forskningsresultat i praktiken, exempelvis inom elektrifiering och förnybara bränslen.

Forskning och kompetens byggs inte över en natt. När forskningsmiljöer tappar finansiering försvinner forskare, doktorander och specialistkompetens till andra sektorer eller andra länder. Det tar många år att återuppbygga den kapacitet som nu riskerar att gå förlorad. I en tid när andra länder satsar strategiskt på forskning och teknikutveckling väljer Sverige att dra ned på områden som är direkt avgörande för framtidens transport- och infrastruktursystem.

Linda Styhre, forskare sjöfart och hållbara transporter, IVL Svenska Miljöinstitutet
Anders Roth, expert mobilitet, IVL Svenska Miljöinstitutet
Johan Woxenius, professor sjöfartens transportekonomi och logistik, Göteborgs universitet
Tobias A Granberg, professor, avdelningschef Kommunikations- och transportsystem, Linköpings Universitet.
Karolina Isaksson, professor transportpolicy och transportplanering, VTI
Jonas Åkerman, forskningsledare strategiska hållbarhetstudier, KTH
Balázs Kulcsár, professor system- och reglerteknik, Chalmers tekniska högskola
Claes Möller, vd, Terntank
Mikael Razola, vd, Gotland Tech Development del av Gotlandsbolaget
Anders Dahl, vd, Luleå hamn
Ulrika Nilsson, vd, Piteå Hamn
Fredrik Landegren, vd och drivmedelansvarig, TRB Sverige
Catherine Löfquist, Hållbarhetschef Sverige och Danmark, Bring
Per Tunell, VP, Sustainability & Business development, Soya Group