Torsdagen 15 oktober hade PRO Domsjö månadsmöte. Det var en särskild dag, paltdagen!

Härliga tider. Vem spelade? Jo, Christer Joald. Vilken formidabel röst och vilka instrument. Lät som en hel orkester.

Ja, ni vet AI? Nej, han hade både elektrisk orgel med en massa toner, gitarr och saxofon. Christer började med ljuvliga minnen av Thomas Ledin. Jag satt närmast scenen, jag hörde allt och såg allt. Sedan en hel drös av bra sånger.

Vad sägs? Högt i det blå. Gitarren har jag haft, ja så fortsatte det. Det svänger om Christer. Har ni inte hört honom boka in honom på nästa möte ni föreningsaktiva. Vi blev alla unga på nytt.

Han har spelat musik för publik i 25 år. Det märks. Scenvan och han tar publiken på rätt sätt. Dessutom har han vid sidan om musiken arbetat som musiklärare och skolledare. En herre med gediget bagage. Den sång som grepp mig mest ”Jag älskar dig, tur att jag fann dig”.

Jag frågade hur många instrument har du? 55 stycken tyckte jag han svarade. Nej,nej det var publiken som var 55 stycken. (Jag hade glömt mina hörapparater). Christer har visserligen ett antal gitarrer men inte så många.

Dags, för palt. Vi ställde upp i en lång rad. Det var palt, sirap och smält smör och förstås lingonsylt. Det smakade bra med alla tillbehör. Ja, fläsket, ja fläsket. Hur kunde jag glömma det? Det var ju kronan på verket.

Christer Joald fortsatte underhållningen efter maten så inte paltkoman skulle infalla. Vi fick var med och sjunga allsång till exempel 34;an går i himlen in. Ja, det var flera men redaktören hann inte med att skriva för hon sjöng för full hals.

Nu var det dags för medlemsfrågor. Vi har tre medlemmar som fyller eller har fyllt 80 år i oktober. Några ”småbarn” var det också: tre sjuttioåringar.

Efter detta dags för Christer Ye man! Det var Elvis nästan för hela slanten och det var Tom Jones. Inga bh:ar slängdes upp från publiken och sånt hände för 40-50 år sedan. Nu är vi förståndiga och komna till åren, Dags för slutsignal. Publiken gnolade på Hadde rijan, hadde raa och palten skvalpade omkring i magen, när vi gick hem. Jag kände mig minst tio år yngre.

Ordförande Britt tackade oss och ropade varnade för guppen, när vi gick hem.