Alldeles för mycket av uppståndelsen runt att Mohamed Abdukardir Ali (V) nu valts in på riksdagens finaste svit stolar, dem på dalabänken, handlar om partiledningen i Stockholm, eventuella följder för regeringsbildningen och polisutredningar som nu spritt sig till fler orter än Borlänge.

Att så litet handlar om hur det gått till i V i Dalarna är förstås delvis en följd av att partiets makthavare i länet lägger på luren eller hänvisar till presstjänsten i Stockholm när dalajournalister har frågor om vad Dalarna visste och vilket ansvar länsledningen har – spörsmål som en pressekreterare på Kungsgatan 84 på Kungsholmen aldrig kommer att kunna reda ut.

Nu måste partidistriktet i äran och hjältarnas landskap ta ett kliv fram och svara med allvar och öppenhet på inslagen i den här oväntade processen.

Vänsterpartiet på riknivån har svårt att samla sig kring en linje. Det tog ju häpnadsväckande lång tid innan partiledningen ville uttala sig över huvudtaget.

Stockholm tycker flera saker samtidigt.

Personrösterna i Borlänge är för få för att påverka regeringsbildningen, oavsett vad utredningen landar i, säger Nooshi Dadgostar.

Det är ju bara rakt av fel. V är ett litet parti och Dalarna ett litet valdistrikt, men det är vi väljare här och inga andra som avgör vilka som sitter på dalabänken i Sveriges riksdag.

Om det osannolika händer att det blir omval kan det bli en ny mandatfördelning i riksdagen – med direkt påverkan på regeringsbildningen. Efter valet den 13 september var det länge mandatpingis på dalabänken mellan SD och MP under rösträkningen, där MP vann.

Och vice partiledaren Ida Gabrielsson skjuter också saken ifrån sig (X, 260924):

Anklagelserna i Borlänge ”är allvarliga och undersökningen behöver få gå till botten med vad som hänt. Det ska inte jag (eller V) göra.”

Han sågs faktiskt i rangordning mer lämplig än fem tunga partikamrater i Dalarna, däribland länsordföranden, eftersom han sattes som nionde namn på en valsedel med 14 namn.

Vem nominerade honom och med vilken motivering?

Vem gjorde kandidatintervjun och vad framkom i den?

Vem intygade hans politiska kapacitet och ideologiska förankring när valberedningen inhämtade referenser från dem som konkret följt hans partipolitiska fotarbete runt om i Dalarna?

Han skriver ju själv på distriktets Facebook (260921) att

”Jag har ingen lång erfarenhet av politiskt arbete så det finns saker jag behöver lära mig, väldigt mycket att sätta mig in i, och jag lovar att lyssna och arbeta hårt.”

Vilka framträdanden i partilokalen i Borlänge har skett? Hur hade han företrätt V i sociala medier innan nomineringen? Fanns det debattartiklar, flygblad, mötesprotokoll, demonstrationer, appeller på torgen som visade vad han brann för politiskt?

För något inlägg eller motion i fullmäktige finns ju inte. Hans första parlamentariska uppdrag blir i riksdagen! Hittills har den sammankallande i valberedningen, Moraordföranden Jenny Larsson, bara meddelat att (BT, 260920):

”Det är inte valberedningens roll att kommentera enskilda kandidater. Det är ombudsmännen på valkonferensen som fastställer listan.”

I sociala medier pågår i distriktet ett helt öppet och ganska smutsigt blame-game, som ledarredaktionen ska återkomma till.

Känner Jenny Larsson som sammankallande i valberedningen sig förhindrad att berätta måste det ju vara fullt möjligt för länsordförande Amanda Dalmans från Borlänge att från och med nu svara på dessa frågor, givet hennes hittills totalt intetsägande besked (SVT, 260921):

”Han är absolut inte okänd i partiet. Jag ser fram emot att jobba tillsammans med honom för att förändra Sverige och Dalarna till det bättre.”

Jaha?

Självklart är partidistriktet i ett läge där det har allt att vinna på transparens och seriositet inför berättigade frågor.

Det är bara att hoppas på mer allvar i de kommande svaren (?) från Dalmans än från Gabrielsson. Den vice partiledaren trycker ansvaret nedåt i organisationen (TV4, 260907):

”Jag ska vara ärlig: Det är oerhört svårt att ha koll på alla tusentals kandidater långt ner på listorna, för de står ju inte heller på valbara platser.”

Hon förstår inte ens vitsen med en valsedel och personkryss. Vitsen är nämligen att precis alla namn är valbara och måste utvärderas och kvalitetssäkras av den organisation som spikar namnet och gör personen till kandidat.

Gabrielssons beskrivning av nomineringsprocessen ända in på valsedlarna ute i partiföreningarna som dem i Dalarna imponerar inte direkt (ETC, 260908):

”Ute lokalt får ju i princip alla stå som räcker upp handen.”

Jag tvivlar på att en partisekreterare i något annat parti hade kunnat sitta kvar efter sådana här beskrivningar av vice partiledaren.

Det är sammanlagt omkring 4000 personer som ställer upp för V i kommun-, region- och riksdagsvalen. I mindre lokala föreningar finns det, enligt Gabrielsson, ingen som kontrollerar sociala medier.

”Det är jättesvårt för lokalföreningarna att hitta personer långt ner på listan.”

Det är så klart inte OK ens för kommunlistor, vilket ju fått följder även här i Dalarna.

LÄS MER: Här avslöjas V:s terrorkramande – i Avesta

Men här var det ju en riksdagslista. Åtminstone på den bör ju distriktet orka granska alla de 14 namnen.

Vi ser fram emot den kommande presskonferensen som V i Dalarna bjuder in till.

Inom kort?