Foto: Stina Stjernkvist/SvD/TT

Men det är, trots Liberalernas enorma svek mot just liberalismen, också ganska svårt att inte uppskatta Simona Mohamsson när hon får prata inom friare ramar än den politiska debatten. I hennes medverkan i ”Vem kan styra Mauri”, där partiledarna agerar körskolelärare åt Mauri, kliver en humoristisk och tillgänglig Mohamsson fram.

Valrörelsen har varit ren förnedring för Mohamsson. Trots omfamnandet av Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson fanns ingen lojalitet från deras sida mot L och Mohamsson. Istället satte Åkesson en dead line för Liberalerna.

Mohamsson har gjort enorma offer, hon har helt begravt Liberalernas ideologiska bas när hon slog upp dörren på vid gavel för Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Hon har lekt cirkusapa och gjort utspel om allt från förbud för fula hus till att tigga stödröster. Allt med hennes partiledarskap har varit ovärdigt. Men hon har gjort det.

Och kanske är det även i detta det finns sympatier att hämta.

Hon har kämpat. Och fortsätter kämpa.

Även om hon gör det för helt fel saker.

Att hon skulle bli särskilt långvarig som partiordförande i Liberalerna, oavsett hur det går i valet, framstår dock som osannolikt. Det säger så otroligt mycket att goda liberaler som Birgitta Ohlsson, Jan Jönsson och Bengt Westerberg fått nog.

Och det var svårt att se att Liberalerna skulle kunna drabbas av en sämre partiledare än Jan Björklund. Men det var fullt möjligt.

De senaste åren har varit en hel parad av sämre ledare. Sabuni, killen vid grillen och nu, Mohamsson.

Så här i efterhand framstår Jan Björklund som en både kompetent och rimlig partiordförande.

Vilket kanske säger något om hur illa ställt det är inom det en gång liberala parti som idag bara har kvar liberalismen som del av sitt partinamn.