Publicerad: 16 april 2026,

Säkerhetsförvaring kan användas för personer som har begått mycket allvarliga brott och som bedöms ha en hög risk att begå liknande brott igen. Personer som har begått allvarliga brott och som har en hög återfallsrisk, men som inte döms till livstids fängelse eller uppfyller kriterierna för rättspsykiatrisk vård, döms idag till tidsbestämda fängelsestraff. Det innebär, skriver regeringen, att dessa personer vid någon tidpunkt kommer att släppas ut, oavsett hur farliga de bedöms vara. Den nya påföljden är avsedd att täppa till den luckan i straffsystemet.

För att påföljden ska vara tydlig och rättssäker har ett nytt kapitel införts i brottsbalken. Där regleras när säkerhetsförvaring får dömas ut och vilka tidsramar som gäller. Samtidigt träder en särskild verkställighetslag i kraft som reglerar hur påföljden ska genomföras i praktiken.

Domstolen ska alltid fastställa två tidsgränser: en minimitid som motsvarar den fängelsetid som annars skulle ha dömts ut och en ramtid som är fyra till sex år längre än minimitiden. Ramtiden kan förlängas med upp till tre år åt gången om det bedöms absolut nödvändigt för att förhindra återfall i allvarlig brottslighet. Påföljden avtjänas i kriminalvårdsanstalt.

Det sker ingen villkorlig frigivning från säkerhetsförvaring. I stället kan domstolen besluta om villkorad utslussning. Det innebär att Kriminalvården får besluta att den dömde får verkställa påföljden utanför anstalt med särskilt stöd och under kontroll. Utslussningen kan avbrytas om den dömde missköter sig eller begår nya brott.

Den nya lagstiftningen kompletterar nyligen genomförda skärpningar av reglerna för villkorlig frigivning. Dessa innebär bland annat att en större del av de längsta fängelsestraffen ska avtjänas i anstalt och att villkorlig frigivning i vissa fall kan skjutas upp vid risk för återfall i allvarlig brottslighet.