– Vi har identifierat drygt hundra misstänkta personer, säger Annette Olsson, vikarierande generaldirektör vid Ekobrottsmyndigheten.

I takt med att rörligheten ökat och möjligheterna att ha tillgångar utomlands blivit större, ser Ekobrottsmyndigheten att allt fler brottsupplägg har internationella förgreningar.

– Det blir allt vanligare att vi ser hur pengar förs utomlands och att personer inte ens befinner sig i Sverige när brotten begås, säger Annette Olsson.

Kartläggningen visar att tre länder är särskilt attraktiva för personer som begår ekonomisk brottslighet mot Sverige: Förenade Arabemiraten, Spanien och Storbritannien. Även Danmark och Turkiet förekommer frekvent.

– Vi ser att vissa länder är mer attraktiva för kriminella att vistas i och placera sina tillgångar i. De söker sig till länder med stabila banker, fungerande finanssektor och goda möjligheter att bilda bolag, säger Annette Olsson.

Den digitala utvecklingen gör det möjligt att begå avancerade ekobrott från utlandet, oberoende av geografisk plats. Samtidigt kräver många upplägg fortfarande ett kontaktnät i Sverige för att kunna genomföras.

– Det är fullt möjligt att bedriva ekonomisk brottslighet från andra sidan världen, men i många fall krävs fortfarande personer på plats i Sverige för att hålla verksamheten igång, säger Annette Olsson.

Arbetet mot internationella aktörer präglas enligt myndigheten av flera utmaningar. Skillnader mellan länders rättssystem, långsam handläggning av rättshjälpsbegäranden och begränsade möjligheter till utlämning gör att utredningar ofta blir både tidskrävande och komplexa. Därtill försvåras arbetet av att information om rättsliga åtgärder inte alltid delas på ett sätt som möjliggör effektiva insatser.

– Vi behöver vässa vårt internationella arbete i takt med att de misstänkta och utredningarna breder ut sig över världen. Det är avgörande för att kunna lagföra allvarlig brottslighet och ta tillbaka brottsvinster som allt oftare förs utomlands, säger Annette Olsson.

Lägesbilden har tagits fram inom ramen för ett regeringsuppdrag och ska fungera som ett strategiskt underlag för att prioritera insatser där behovet är som störst.