Replik på Jakop Dalunde och Milla Rydstrands (MP) debattartikel MP: SD:s bränslepolitik är inte vägen till billigare bränslen

Egentligen är det här ett inlägg som Sverigedemokraterna borde svara på. Men jag kunde inte hålla fingrarna från tangentbordet. Varje gång jag läser Miljöpartiets resonemang om fossila bränslen ser jag framför mig hur ett leende Daniel Helldén sitter och polerar formuleringarna tills verkligheten blir… mer lätthanterlig.

För Miljöpartiets svar handlar mindre om Norrtälje och mer om en framtid där problemen redan är lösta – åtminstone i teorin.

I praktiken kokar budskapet ner till att den som tycker att drivmedel är dyrt helt enkelt borde byta till elbil. Gärna snart. Gärna med stöd. Och gärna med Norge som inspiration, som om geografi, inkomster och infrastruktur vore detaljer i marginalen.

Det är ett elegant sätt att bedriva politik: flytta diskussionen från vad människor har råd med idag till vad de borde ha råd med imorgon.

För i verklighetens Norrtälje ser kalkylen annorlunda ut. Där handlar det inte om att välja mellan bensin och el av ideologiska skäl, utan om vad som faktiskt fungerar i vardagen – ekonomiskt, praktiskt och logistiskt.

Miljöpartiet skriver att ingen ska straffas för att vara beroende av bilen. Samtidigt driver de en politik där alternativet till höga drivmedelskostnader kräver investeringar som långt ifrån alla hushåll kan bära.

Det är inte en övergång – det är ett glapp.

Och visst, el kan vara billigare. Men först när man har råd att ta sig dit. Att beskriva det som en universell lösning här och nu är mindre analys och mer önsketänkande.

När MP lyfter att svensk el inte påverkas av konflikter i Mellanöstern har de förstås rätt. Men det är också ett svar på en fråga som många bilberoende hushåll aldrig ställde. Deras problem är inte geopolitiken – det är nästa räkning.

Politik som tar sikte på framtiden behövs. Men den måste börja i nuet.

Annars blir resultatet inte omställning, utan en välformulerad bortförklaring.

Dan Larsson