Torsdagen den 21 maj åkte vi på bussresa med Härnösand som mål. SPF i Lit och Strömsund inbjöds att delta, liksom PRO Hammerdal och Strömsund. Totalt var vi 30 personer som klev på bussen vid Medborgarhuset i Hammerdal. Solen strålade och vädret var perfekt.

Busschauffören Per ingav oss direkt ett stort förtroende, så vi kunde slappna av och njuta av naturen som visade upp sig från sin allra bästa sida. Under resans gång sjöng vi om busschauffören som är en man med gott humör, och om han inte har gott humör så är han ingen busschaufför. Per visade upp ett mycket gott humör.

Efter fikapausen fortsatte vi mot Älandsbro, där vi intog en god lunch hos Lilla Helena och Mats Diner. Det är en fin bygdegård från 1780 som tidigare låg vid kyrkan och användes som prästgård. År 1930 flyttades den till nuvarande läge i Östersjäland, cirka åtta kilometer från Härnösand.

Sedan begav vi oss till Härnösands konsthall, där vi fick se mycket fin konst ur bland annat familjen Kvists samling. En annan känd tavla av Mazetti finns också där, värd runt 20 miljoner kronor. Den var med på Antikrundan för ett tag sedan och var därför lite känd för oss. Naturligtvis kändes det extra stort att få se den på nära håll.

Därefter for vi till en lokal som tidigare varit Frälsningsarméns, men som nu köpts av en privatperson och gjorts om till en mycket vacker tangolokal. Där passade vi på att fylla våra kaffetermosar inför hemfärden.

Sista besöket i Härnösand gjorde vi på Murbergets museum, där vi fick en guidning som heter ”Nyckeln till?”. Den handlar om utvecklingen av Sverige från 1700-talet till nutid. Efter detta satte vi oss tillrätta i bussen och började hemresan.

Vi åkte raka vägen till Döda fallet igen, där vi intog kaffe med stut och smörgås. Dagen hade varit intensiv, vilket märktes i bussen. Det blev ganska lågmälda samtal och även några tupplurar här och där. Men vi tog tag i lite sång igen och annat smått och gott. Klockan 20 anlände vi till Medborgarhuset, där vi startade vår resa, och det kändes som att alla var nöjda och trötta.

Marianne Eriksson