Humanistiska Föreningens vårutflykt gick i år till Krångede och Ragunda. Trots närliggande dagar med ostadigt väder begåvades även denna vår resa med lagom sol och temperatur. Färden gick via Stugun och de ”märkliga” byggnaderna i Strånäset liksom tunneln genom Stadsberget gavs ”några ord på vägen”.

Per Bergvall, allt-i-allo i Ragunda med omnejd, hälsar välkommen till Krångede. Den stilla östjämtska bondbyn som under några år från slutet av 1920-talet till mitten 1930-talet förvandlades till ett modernt samhälle med alla faciliteter: affärer av alla slag men även poliskår och häkte. Omdaningen var förutsättningen för den skapelse som växte fram. 1936 kunde Indalsälvens än i dag största vattenkraftverk börja producera elström. Snart i hundra år har anläggningen varit en viktig del av Sveriges behov av elkraft.

En krånglande hiss i kraftverksmuseet ställde till visst ohägn men kunnandet och engagemanget i Bergvalls och hans medhjälpares presentation var oklanderligt.

Efterlängtat kaffe och förundran över den smått fantastiska lek-och upplevelseplats som anlagts avslutade besöket i Krångede och färden fortsatte mot Länsmansgården, ägd och omskött av Ragunda Hembygdsförening. Tidigare byggd som bostad för länsmän som på slingrande vägar kommit till Hembygdsföreningen. Nu väl omhändertagen och jämte andra byggnader på fastigheten fylld av de mest sevärda och intressanta föremål. Ordföranden i Hembygdsföreningen Eva Engström berättade om föreningen och dess verksamhet men även om Vildhussen Magnus Huss som 1796 vållade en av Sveriges stora naturkatastrofer. I stället för den flottningsränna Huss ville skapa vid sidan av Storforsen tryckte en ovanligt hög vårvattennivå undan den sandås som Huss genomgrävt. På några få timmar tömdes Ragundasjön på tusentals miljoner kubikmeter vatten.

Per Bergvall ackompanjerad på dragspel av Anders Bergvall underhöll med berättande visor av det mest skilda slag. Strax intill Länsmansgården ligger vårt nästa mål, Ragunda Gamla Kyrka. En fantastisk byggnad, uppförd i skiftet 1400-1500 när Ragunda tillhörde Danmark-Norge. Till kyrkan kom menigheten med båt, kyrkan låg vid stranden av Ragundasjön. Efter ”olyckan” 1796 kom kyrkan att hamna långt från den nya strandkanten. Den övergavs i mitten av 1800-talet och stod i förfall till in på 1920. Därefter har en god och varsam restaurering gjorts. Kyrkan är full av mycket intressanta och vackra detaljer.

Församlingsassistenten Susanne Engström berättade kunnigt och medryckande om ”sin” kyrkas historia och nutid.

Bror Tegelid